Caller authentication vs. pinkoder

Personliga identifieringsnummer, PIN-koder, är en klassisk verifieringsmetod.

Kunderna väljer eller tilldelas en numerisk kod när kontot skapas och anger den när de ringer till företaget.

PIN-koder är välkända och praktiska, men de har sina nackdelar.

Låt oss se hur PIN-koder står sig jämfört med autentisering med e-legitimation i telefonsamtal. 

Hur PIN-koder fungerar

När en kund ringer in uppmanas de att ange en personlig PIN-kod för att bekräfta sin identitet, oftast via en IVR-meny innan de når handläggaren.

Den som ringer anger PIN-koden på knappsatsen och systemet matchar siffrorna mot den lagrade koden. Om siffrorna matchar släpps kunden fram.

Om det inte blir en matchning på grund av att den som ringer har glömt eller skrivit fel på PIN-koden så fastnar samtalet.

Detta är en återkommande frustration med PIN-koder. Det är lätt att komma ihåg en PIN-kod till ett kreditkort som används dagligen. Men hur är det med en fyrsiffrig kod som skapades för ett försäkringsbolag för två år sedan?

Det är därför callcenters ofta möter kunder som kämpar för att komma ihåg sina PIN-koder.

Hur fungerar autentisering med e-legitimation i telefonsamtal?

Autentisering med e-legitimation i telefonsamtal bygger på nationella e-legitimationsappar som de flesta medborgare redan använder.

Så här ser processen ut:

1. Handläggaren initierar autentiseringsförfrågan.
2. Kunden får förfrågan i sin e-legitimationsapp och verifierar sig på sin enhet.
3. Handläggaren ser den verifierade statusen och samtalet fortsätter.

Det är ett välbekant, enkelt och robust flöde.

För en mer detaljerad genomgång, läs: " Hur fungerar Caller authentication egentligen?"

Autentisering av kund vs. PIN-koder

Hur står sig de två verifieringsmetoderna?

När är PIN-koder fortfarande relevanta?

PIN-koder är ett litet steg upp från säkerhetsfrågor.

De är svårare att koppla till en persons bakgrund och snabba att ange utan att gå igenom en frågeprocess med en handläggare.

Men de har samma problem som alla andra kunskapsbaserade metoder.

För det första bevisar inte kännedom om en hemlig kod identiteten. Vem som helst med tillgång till en PIN-kod kan använda den i ett samtal.

För det andra är PIN-koder långt ifrån säkra: Vissa använder födelsedatum, andra upprepar samma siffra fyra gånger. De fem vanligaste fyrsiffriga koderna står för 20% av alla PIN-koder. Det hjälper verkligen inte att människor tenderar att återanvända samma kod i flera tjänster.

Där PIN-koder fortfarande fungerar är som ett sekundärt säkerhetslager i multifaktorautentisering. En kund kan till exempel först ange sin PIN-kod innan en engångskod skickas.

De kan också fungera i scenarier med låg risk där en enkel kontroll räcker och där den som ringer använder sin PIN-kod tillräckligt ofta för att minnas den.

Men som primär verifieringsmetod räcker PIN-koder inte längre i ett klimat som präglas av ökande bedrägerier och sjunkande kundförtroende.

Nästa steg

PIN-koder har länge varit ett standardval.

De är enkla, välkända för den som ringer och billiga att implementera och underhålla. Men enkelheten har en kostnad: Personliga koder, oavsett styrka, är sårbara för social manipulation och dataintrång.

Autentisering av kund med e-legitimation i samtal har ett annat tillvägagångssätt. Istället för att be den som ringer att dela en statisk hemlighet bekräftar de sin identitet direkt på sin egen enhet. Det innebär att kunder inte behöver komma ihåg några koder, och ni får ett kryptografiskt bevis efter verifiering.